Adoptionen

Många har frågat mig när vi ska adoptera eller om vi står i kö m.m

men jag har ej orkat prata om detta. ville glömma det och försöka

fokusera det som hänt mig med hysterektomi,

men nu känner jag att jag måste skriva om det så att jag kan gå vidare och

få andra tankar också än att samla det inombords.

Det är så att jag gick på en folkhögskola för döva i Leksand som heter Västanviks Folkhögskolan 97/98 efter ha försökt bli gravid undert ett antal år utan resultat. Så jag kom till en kvinnokliniken i piteå,

och träffade då min överläkare Beatrice L. Jag gick genom konstraströntgen,allt såg fint ut o att passagen var öppet, så jag fick en del mediciner

vars jag glömt vad de heter pga det var evigheter sen, sen blev jag hänvisad till en överläkare Jan B i Boden, jag fick en hormonspruta gonal-f tror jag det hette, men inget fungerade...Boden sjukhus la ner jag blev

"flyttad" till sunderby sjukhus och gick hos Åsa L, en tuff läkare som ej gillade läkarrocken, åt massor hormonstimulerade mediciner m,m.

Sen fick jag veta att jag hade tjock slemhinna, så man genomförde abrasio dvs skrapning ungefär var tredje månad i ett antal år.

sen ville de jag skulle göra hysterektomi, jag svarade nej, jag ville kolla upp om det går att ordna..

Men sen gjorde jag sista skrapning (abrasio )sept-02 och läkarbesök okt-02 så sa man att de kanj ej skjuta på det utan jag hade ingen val, de sa de hade sett lite av cancer i cellerna, men de hade ej spridit eller så utan nykläckt..

jag blev besviken, jag var tvungen acceptera denna situationen, oj oj. några dagar senare for jag med lasse ner till Umeå (Norrlands Universitets Sjukhus) NUS över natten för de skulle testa flödestest, o det hade ej spridit

så vi åkte hem o väntade i ca 2 veckor dvs den 14 nov, men fick sova över natten på sjukhusets patienthotell tillsammans med Lasse den 13 nov.

Jag blev inlagd i 5 dagar, dvs to-mån innan jag blev utskriven,

haft ett jobbigt månader... usch..

Sen januari-03 ringde jag till piteå kommun för att höra hur det ska gå med adoptionen m,m. och jag berättade om vad som hänt(dumt av mig) men jag var ärlig.. då fick jahg ett brev att de hade tagit tillbaka medgivande pga de ansåg mig sjuk i cancer.

det blev även kris i äktenskap, det blev för mycket.

jag orkade faktiskt ingeting alls.

jag sa att jag slipper strålning,cellgifter. men nej, sen försökte jag överklaga via länsrätten men de gick på kommunens sida, så där tappade jag allt förtroende m-m. orkade inte prata med någon, och en del frågar när vi ska adoptera, jag försökte byta ämne m.m och ibland ville jag inte träffa de som har barn

eller de som har adopterat för det gjorde jävla ont mig. jag gick i depression, fan. men vägrade tro att det var depression förrän april 2006 då jag mådde skit,

så fick jag depressionmedicin citropran, äter det än, men min mål är att sluta med det, går nu till en psykolog men 1 gång i månad är för lite pga denne dövpsykolog SEM är fr södra sverige. han undervisar oss i skolan i psykolog och sidan om har individuella samtal.

därför..

Nu är jag ju friskförklarad efter 5 år..

JAg ska skynda långsam ang denna processen, vill rikta på mig själv först i första hand.

Men ni kan alltid fråga mig idag, jag känner att jag KAN svara..

men om ni ser att jag ej svarar el bytt ämne så förstår ni anledningen.

Jag tror gud har något med mig att göra, jag har alltid haft otur under uppväxten. min familj är ok.. men inte jag.. varför??

- min dövhet pga syrebrist vid förlossningen(födde med sätesbudning) därför jag var blå o död i några minuter innan jag andades själv.

- jag opererade in en shunt jan o feb-86

- hysterektomi-02

Vad kommer närnäst???

FÅR JAG ALDRIG NÅNSIN BLI MAMMA???

FÅR INTE MIN MAKE HELLER BLI PAPPA??

GUD STYR OSS!!

Idag är det farsdag,

men jag o min make ska tända ljus iallafall pga min pappa gick bort 1994 och svärfar gick bort 1997.

Självklart ska de oxå bli hågkommen och inte bortglömmen.

Historien bakom farsdag