Sussi

3 augusti 2010 23:08

Förstår dina funderingar.
Jag tror att ni ska komma ut från Piteå oftare för att få stimulans och socialt umgänge..
Det där med lösenordskydda bloggen, får du avgöra själv. Prova o känn efter om det känns bättre med den?
Stora kramar..

Linda

3 augusti 2010 23:17

Vet hur du känner dig, går igenom samma sak just nu.
Men det blir nog bättre nån gång.

En liten tröst är ju att de vänner som man har kvar är de som faktist är värda vår vänskap.

Kram!

Linnea

3 augusti 2010 23:25

hejhej gumman! Herregud vad tråkigt o höra, vi pratar ju bara via msn det e ju via internet vi lärt känna varann, o det e sååå tråkigt o höra hur du mår gumman, vi kan väl försöka prata mera, och tro mig en sak vet jag, är att jag brukar bli deppig om jag suttit vid dator för mkt, eller varit inne. Tråkigt o gå ut ensam men värt det för man blir på ngt sätt gladare osv..det e ngt inne som gör så man blir trött,hängig o då kommer det där känslan = deppig... så försök röra på dig,gå ut o du..En sak har jag iaf lärt mig, jag e väldigt social o var verkligen beroende av vänner, men nu ahr jag lärt mig att 2-3 st vänner är bättre än 10 st vänner, nu vet jag till 100% vilka vänner jag litar på o det känns så skönt o tryggt, ej behöva oroa mig o tänka vad andra säge osv, o de som ej bryr sig om mig eller liknande klipper jag av bandet DIREKT..förut försökte jag, hoppades o så men nu skiter jag i det..kanske har jag blivit äldre? Behandla andra som du själv vill bli behandlad, gör de ej det så GLÖM dom de är ej värda det :-) puss på dig o hoppas du mår bättre snart *kram*

soffe

4 augusti 2010 00:44

ja jag förstår dig, jag kan ej vara med alla vänner som min pappa hos oss för jag o pappa träffas sällan en gång om ett år. du måste förstå. och jag har inte tid sitter vid dator och jag har annat göra..men bli inte ledsen om detta. jag är inte glöm bort dig.kramarkramar

Sussi

4 augusti 2010 09:35

Fick precis veta att det är tunga energier runt omkring oss. Det är tydligen många som känner samma saker som vi.. Tungt..motigt..
Så kände det för mig innan Sthlm resan.. Där fick jag ladda upp mig lite o lär leva av dem ett tag till.

Helén

4 augusti 2010 21:11

Förstår hur du känner dig. Har upplevt likadant förut och det är jobbigt. Det gäller att hitta saker som du tycker om att göra och återuppta kontakter med de som du inte har pratat på länge eller resa iväg och hälsa på vänner någonstans i Sverige. Det brukar göra att en mår bättre.
Det är lösenskyddat blogg, du kan testa och se hur det fungerar om det känns bättre att ha lösenskyddat eller inte.
Sköt om dig!
Kramar

Anna Sofia

12 augusti 2010 13:33

En sån känsla, känner jag igen det. Det handlar också om att hur du ser på dig själv. Tycker du inte särskilt mycket om dig, tycker dina vänner detsamma. Kan bara skicka en cyberkram, hoppas du känner den? :-)

Britt

16 augusti 2010 15:58

Ja det är tråkigt att höra. Jag tycker du kan försöka åka från din stad då o då om du har kompisar i annan stad. Du ska strunta i dom som har blockerat dig. Kanske du kan vara med på dövas dag i Jönköping o få social. ha en skön augusti. Kram.